Tjingeling i sommarregnet!

Här har vi inget höjdar väder, det har åskat och öst ner nästan varje dag denna vecka, inte trevligt.. Men vi har ju haft superfint väder nästan hela våren så inte klaga. Bara en vecka kvar på jobbet å sedan min första rediga semester! Jag å älski och kanske hans föräldrar ska bila upp till Norrland. Vi ska åka inlandsvägen så det ska bli spännande. Ska försöka komma upp så man hinner vara på ötå marknad, men kan nog tyvärr inte stanna allt för länge då vi har hästar å kor att sköta här hemma i småland. Mycket man vill hinna med när man åker upp... Umgås med kära mamma, Kusin, bröder, vänner.. Tyvärr hinner man inte med allt, men ska försöka hinna med så mkt som möjligt. När man åker upp med andra, så är man inte lika fri att göra som man vill. Men det kommer fler gånger. 

Går i tankar på att göra något nytt, husköp, mustangköp, eller kanske något helt annat.. Kan inte redigt bestämma mig.. finns så mycket man vill göra och tillslut slutar det med att man inte gör något av det. Min bil behöver också fixas till.. När jag fick på mina nya fina däck, så börja ratten vibrera, jävla skitbil! Sedan har denna typ av bil en ovana att få väldigt rostiga skärmar,, vilket min har.. lite små skavanker här och där, men vad gör de när de är en gammal räser bil.. Måst bara få tummen ur röven å lägga på de nya skärmarna å balansera däcken så går den nog som en klocka igen! Latmasken har satt sig i mig, kanske lite semester i den friska Norrlands luften gör susen :)

Här flyter livet på annars som vanligt, jobbar, å umgås med älski när han väl är hemma. Åker cheva, fixar i huset, umgås med mina kära svärföräldrar etc. Sedan Jaxxon så plötsligt lämnade mig har jag inte riktigt fått tillbaka lusten för hästar.. Något har låst sig inom mig, allt för mycket elände på sista tiden.. Allt för många nära å kära som lämnat oss. Jag försöker få tillbaka den lust jag en gång hade, men det är inte lätt. 

Åh, så länge sedan jag skrivit, finns mycket att berätta, men allt kanske inte passar. Jag har det iaf bra här nere i mitt älskade småland. Så glad att jag tog mig mod att flytta ner. De bästa jag gjort! Visst är det tufft att inte få träffa sina nära å kära där uppe så ofta, men det finns ju faktiskt både tåg å flyg, så saknar någon mig, är det bara att komma å hälsa på i Kvarnstugan :) Så många människor man tappat kontakten med, många vänner som man var väldigt nära innan, som man nu aldrig pratar med. Jag har iaf inte glömt er. Tänker på er flesta varje dag. Tänk att man kan vara så nära vissa människor, å när man flyttar så ändras allt. umgicks med en vän i min klass på gymnasiet i ötå varje dag i skolan, pratade om allt mellan himmel å jord, nu hörs vi nästan aldrig av. Men när vi ses är allt som förr. sådana vänner är guld värda. Man behöver inte prata ofta, men man vet att den alltid finns där. 

Nu återgå till verkligheten, se klart film med folket, sedan får vi se vad denna lördagkväll har att erbjuda. Tjilevipp!